Ditt ex..
Den här ex relationen hur funkar den egentligen tycker ni? Ä der ok att din nya partner fortfarande har kontakt och en relation med kexet? När är det mindre kul eller rent av lite galet?
Råder uppenbarligen lite delade meningar om det..
Jag kan säga såhär, jag är generellt inte emot att man fortfarande har kontakt med någon man varit tillsammans med tidigare.. Men samtidigt beror det helt på hur relationen har sett ut och vad den är baserad på i dagsläget.. Går inte rakt av att säga att det är rätt eller fel, i mina ögon..
En relation som sen länge är överspelad och klar observera, för båda parter, och där man faktiskt kan vara "vänner" ser jag inget fel i..
Jag tror definitivt att man behöver ett riktigt uppbrott o tid utan varanderas inblandning en tid innan man ens kan höras igen.. Jag var själv vääääääldigt dålig på det sist (tack gode gud mina vänner att ni fortfarande finns kvar;)) och även om jag hävdade motsattsen och antagligen själv trodde på det och inte ens var kär längre så var det inte helt över på alla plan förrens vi bröt på riktigt och inte hördas, alls, never, nada..
Pratar då om mitt senaste ex.. Idag skulle jag tex aldrig drömma om att ha en relation med honom, oavsett om mina kärlekskänslor är helt slut, en relation är beblandat o föäargat av så mkt mer än så..
Jag skulle fortf kunna göra det m "ryggen fri" och utan att göra något fel utåt el mot en ny partner men det skulle ändå inte kännas rätt och totalt onödigt och av fel anledning..
En alldeles för komplicerad relation och som gjorde väldigt ont då och inte var helt bra, finns absolut inget behov för oss att höras som vänner, och under dom första två åren efter att vi gjorde slut och fortfarande hördes var som ett enda långt efterspel med flera känsloutbrott titt som tätt från bådas sidor, även fast det var "över", där säger jag bara bryt!
Mitt ex innan det fanns i mitt liv både som vän och pojkvän sedan vi var små till i 22 års åldern. min första stora kärlek och en superfin person, skit jobbigt och overkliget när man skulle bryta och det tog ett-två år innan vi kunde höras som vanligt..
Första tiden när han fattade att det var slut på riktigt och att jag faktiskt hade gått vidare ringde han o grät varje dag likadant när det dök upp situationer för honom där jag tidigare varit varit den som funnits till hands.. Lätt att då få dåligt samvete och låta det pågå, mitt dåliga samvete växte sig till ett höghus och jag kände mig som den elakaste männsikan i världen, vilket han också kunde understryka.. Men jag stod på mig för jag visste att det var det enda rätta och att han också skulle se det..
Han flyttade till norge, och även om inte alla har tillgång till att byta land efter ett breakup, hehe.. så var det nog det bästa som kunde ske just då.. the ultimate breakup..
Att sakna en vän i den man gör slut med är ju ganska självklart, det fanns ju faktiskt en anl till att man blev tillsammans. Något jag har däremot har hört en del senaste som förklaring till fortsatta exrelation är typ "jag e klar men hon/han har bara mig", "det är så synd om honom/ henne" el personen ifråga är så vilsen och har haft det så jobbigt"
Ahh exakt!! största anledning till att bryta upp, eller sponsra med en terapeft om du nu mååste hjälpa till..
Tills du gör det kommer den personen alltid att känna så och vara beroende av just dig om det är den som fortfarande har känslor eller helst skulle se att det blev ni igen..
Du gör ingen en tjänst.. Det enda du gör är att inte släppa taget, oavsett manipulativt ex el inte som spelar på ditt samvete..
Dina skuldkänslor gör sig hörda, du tror kanske att du är snäll men istället agerar du som det sista ditt ex egentligen behöver för att kunna gå vidare på allvar, och hitta andra sätt att hantera saker i sitt liv eller hitta andra männsikor hon kan vända sig till än dig..
Om det nu inte är så att du själv inte är beredd att släppa taget?
Historia, minnen, tårar, tacksamhet har alla gentemot den man varit tillsammans med..
fundera lite på det!
En ex relation är INTE över så länge det blir bråk varje gång ni ses, eller om ditt ex får uttbrott och inte kan acceptera att du träffar någon ny eller går vidare med ditt liv samt har ett behov av att diskutera det m dig..
Så vem av dessa du än är så ta ditt anvar.. Du e lika mkt medbrottsling oavsett vilken roll du spelar.. Men kör du det här racet betyder det att du hanterar situationen helt fel om ditt ärliga mål är att gå vidare och även önskar det för ditt ex..
Sålänge det finns känslor kvar från någons sida, tror inte jag att en sund relation är möjlig, ifall det nu är så att du faktiskt vill gå vidare eller påstår dig vilja det..
Många verkar ha svårt att ta det steget, klippa det sista och markera att den andra personen faktiskt inte har någon fysisk plats kvar i ditt liv, personen som fortfarande har ett behov av den andra kan ofta nöja sig med att iaf få vara en del av den andras liv på något sätt och konflikter kommer fortsätta att komma..
Jag tror ibland att jag har blivit delaktig i just en sådan historia..
Jag tycker inte om att vara en person som säger till och bestämmer osv i såna här lägen, åt någon annan.
Hoppas alltid att personen har vett nog att ta bra beslut över sådant själv, men ibland kanske det inte e lika lätt att se objektivt och nyktert på sin egen situation.. men ta en liten funderare och var ärlig mot dig själv, du gör nämligen ingen en tjänst.. Förhoppningsvis kanske du kommer underfund m detta på egen hand.
Jag menar, kom igen.. Specielt tjejer är experter på den här typen av manipulation, vad som krävs för att fortfarande snärja dig, få dig att känna dåligt samvete och fortfarande kunna spela på dom trådar hon vill och du känner fortfarande ett visst ansvar för hennes mående..
En liten enkel checklista för er som inte besitter egna tankekanaler..
*Ditt ex frågar ifrågasätter fortfarande dina relationer till andra tjejer.
*blir fortfarande svartsjuk,
*skapar fortfarande bråk el tjafs när ni stöter på varandera ute,
*ringer när hon är ledsen el behöver någon att prata med
*ringer sent på kvällarna
*hör av sig regelbundet
*håller koll på vad du gör och anser sig ha rätt att veta..
*Du tar fortfarande ansvar för hennes känslor o unviker helst att berätta att du träffar någon ny, om du nu gör det..
Stämmer detta är du med största sannolikhet en toffel för ditt ex eftersom du fortfarande sätter hennes behov före dina egna om du ställer upp på detta och samtidigt klagar över situationen, sen kan du linda in det i vad du vill inför andra, men faktum kvarstår..
Det kan inte bara vara den andra personens "fel" eftersom du själv bestämmer och sätter dina egna gränser för hur du vill ha det.. så att skylla på att ditt ex e så jävla jobbigt och dum i huvudet, det e bara bullshit.. Sker följande är det för att du tillåter det och tycker det är ok.. säger kanske inte att det är lätt o vända det om man väl har hamnat där men kanske nödvändigt?
Finns en risk att folk i din omgivning samt nya relationer kan komma att tröttna på ett ex som ständigt hänger efter år efter år, inte mkt förändras och där anledning fortfarande är densamma...
Spelat alla dessa karaktärer själv, så tack för mig..
tills döden skiljer oss åt?? ja visst! eller?!
Relationer, tvåsamhet, ensamhet, otrohet.. Massa massa ord!!!
Jo visst vill man hitta sitt livs kärlek och ja visst skulle man bli skit sårad om den man älskar o litar på skulle vara otrogen och bla bla bla allt det där vet vi ju redan allihop..?!
Men kanske är det dags för en lite mer uptodate och realistisk syn på det hela? är det dags att omvärdera dessa termer en aning? Kanske neutralisera och legalisera visa tankar o fakta kring detta för att bespara sig en del huvudvärk som man ändå inte kan påverka.. vad vet jag!?
Den livslånga romantiseringen av vår framtida drömpartner som hängt efter oss sen barnsben och i generationer, (även då man fick en make till sig bestämt av pappa).. hur trolig o realistisk är den, egentligen?
Vem kom på att man skulle leva o vara tillfredställd med en o samma människa ett helt liv?
Hur sannolikt är det, om man inte ska sätta väldigt stor press på både sig själv och sin partner att man ska kunna utvecklas o vara allt för en annan person genom livets olika skeden? vem satan kan leva upp till det?
Vi började med att leva i flock, efter det var familjerna så stora och fyllda m barn och man levde på ett så annorlunda sätt att det inte riktigt går att snacka relationer som nu..
Religon,tro, lagar och regler och så vi männskliga varelser på det, vad skulle vi må bäst av..
Kanske mer troligt med olika kärleksfaser genom livet och den männsikan som e rätt för oss, just nu..
Dom som finner varanndra för alltid o är lyckliga så, tillhör nog en minioritet.. i dom ädre generationerna tror jag inte riktigt den egna lyckan stod överst på listan, man höll ihop för att det skulle vara så.. man har hört många mång, många historier m gamla som gärna skulle vilja leva om sina liv..
idag när jag tänker efter känner jag nog ingen el ytterst få som inte har skilt sig, separerat eller som bor ihop efter 100 år och går upp på morgonen o tänker damn va jag e tillfredställd m livet! Är vi påväg åt rätt håll då eller ute och cyklar?!
Och otrohet, vet verkligen ingen där, varken kille eller tjej som inte har det i sig, har varit det eller blivit utsatt för det..
Vi människor kanske inte är en trogen art och det kanske inte ligger i vår natur med fullbordad tvåsamhet, hur mkt vi än vill att det ska vara så?
jag tror iaf att vårt psyke och våra drifter i en salig blandning är alldeles på tok för komplicerat och det är för simpelt att bara säga att otrohet alltid är fel,"han var otrogen då älskar han inte dig", enligt vem och vilken definition och sanning utgår man från då?!
om man tar steget utanför det inlärda och den intjatade moralen vi lever efter..
Kunde vi se relationer och kärlek mer för vad det är här och nu, kanske det skulle funka lite bättre flera kärleksrelationer genom livet kanske är det ultimata:)?!
1a ungdomskärleken, den första intensiva , där vi är helt övertygade om att det här är personen ska vi leva med resten av livet..
när folk säger att "ta det lungt nu du kommer hinna träffa så många och du e såå ung" så e man snabbt där o försvarar sig och sin magiska kärlek som ingen annan förstår.. det här e ju så speciellt, ingen fattar..
Sen så oops så vill man ha ut olika saker av livet, lämna det trygga där man fann varann.. resa, plugga, förverkliga sin dröm, utvecklas.. o så funkar inte riktigt det där som skulle hålla livet ut.. bummer..
Då är vi inne i den första hej o hå fasen, toket däremellan, kärlek eller inte.. men där händer det grejer:) allt medans man håller utkick efter den där riktigt stora stabila kärleken..
När man då är lite halvklar m livets spänningsmoment, man har lite koll på vad man håller på med i livet och så, är det dags, dags att bygga bo, och då träffar vi den ..
2a, bobyggarkärleken, wiieee!
Den partnern är nu objektet för den här riktiga kärleken i vårt liv (vad trodde man när man va 19 egentligen? det är nu det gäller!!)
Man är dödskär,skaffar barn, lya, planerar för framtiden, allt sånt man vill uppnå. Man vill samma grejer, man tecknar försäkringar, gifter sig och har gemensamma vänner, detta är ju så rätt..
Sen lever man ihop x antal år och gör hela familjeprylen, tills man gud forbid, upptäcker att man växt ifrån, tappat varann på vägen, saknar spänning.. och inte alls längre känner igen sin partner som man var så vansinnigt kär i, etc etc.. var tog personen i fråga vägen?
Det kanske e just här, just här man borde säga tack och hej.. Tack för att jag fick dela bobyggarbostadiet med dig men nu måste jag gå vidare..
Vissa väljer timmar i terapi och bråkar sönder varann och kanske hittar tillbaka, det vore ju trots allt bäst så (som att inte barnen tar skada av det ist för två lyckliga föräldrar, dom e ju ofta den uttalade orsken för att vi måste försöka, tacka mig jag vet). man har ju trots allt byggt så mkt ihop.
Men det e ju faktiskt också ok att som männsika att utvecklas åt olika håll o vilja olika saker i livet, även om man har köpt ett hus och har lån ihop, eller? det är väl ok att man var rätt för varanndra då men inte nu?
Efter detta om man slutar som singel igen, vilka vägar man nu än slingara sig på.. är vi åter igen i, oh yes..
hej o hå stadiet, igen,.. För nu ska man ut o leva lite när barnåren är förbi!!
göra allt det där som man känner att man har missat, saknar och behöver på ett el annat sätt..
hitta sig själv igen e väl en vanlig fras.. alltså, som första hej o hå perioden, fast nu med babage.. och så är man ju vuxen och klok och har lärt sig av sina misstag nu, eh eller?
När den här perioden är över så är det dax igen, (kan väl konstatera att det ofta inträffar tidigare för det manliga könet av nån anledning)
3an, here i go again/bagagekärleken träffar man sen när man är redo efter förlusten av bobyggaren en ny kärlek som kan tillfredställa en där man nu befinner sig i livet, som har liknande intressen, som man nu själv äntligen insett att man har..
Båda parter har säkert en tidigare familj bakom sig, och man börjar nu om på nytt med ev styvbarn som är stora, eller med fler barn om det nu är det man vill.
Eller har man passerat det så kanske man lever mer i samma stil som med ungdomskärleken, den som var så fri o underbar..
man har ju nu liksom "gjort sitt" barnen är utflygna och man kan man börja leva igen!
Den där kärleken som är den 4e, är egentligen den som hänger med en hela livet.. Den man aldrig fick, den första, den förbjudna, den som sitter som en hinna i huvudet o aldrig riktigt vill suddas ut, men som vi vet att vi aldrig kommer vara med, men som följer med oss i alla relationer vi någonsin kommer att ha;)
Så den här satans otroheten då som kostar så mkt tårar och smärta men e lika vanlig som att äta lunch..
Vi har hört det förr, frågan e bara vad man egentligen ska göra med det, det är kanske något man får leva med och acceptera eller iaf kansle tänka om lite i vårat sätt att se på det.. Att det bara har med kärlek el bristen av den göra är inte helt hållbart o ett dåligt ordval, tycker jag..
vad det är och var gränsen går är ju också väldigt delat, fysiskt eller psykiskt?
Om man lever i ett förhållande med någon man älskar och har det bra med men attraheras el tilltalas av andra, är man otrogen då?
Borde man isf lämna allt det man har o leva själv? Eller är inte det ett ganska männskligt fenomen..? Handlar det om att best sig?
Vi kan omöjligt vara skapta för att bara vara och hitta allt i en och samma person, återigen?
Eller handlar det där bara om vad man gör av det man känner, Om man fullbordar en handling och gör något fysiskt?
kan man vara kär i flera personer samtidigt, som alla tillför en helt olika saker ,alla betydlesefulla på sitt sätt?
Är det moralsikt fel eller bara så som det egentligen är, men vi styr det annorlunda och tampas med det på egen hand ist?
Är det mindre smärtsamt att någon bara är fysiskt otrogen, när det "inte betyder någonting"? den har väl alla hört, eller sagt själva någon gång....
Eller är det när det finns känslor med i bilden som det blir extra känslig och plågar oss allra mest..? "vad har hon som inte jag har.."
Har vi ett inbyggt behov av äganderätt av en annan männsika, är det isf rimligt utefter hur vi fungerar?
Och var går gränsen då..
En person anser att den är överskriden vid en kyss, vid beröring..
En annan tycker att gränsen går vid fullbordat samlag. En tredje, rätt vanlig, uppfattning är att det räcker med en tanke, att det helt beror vad man känner..
Det är egentligen den som är den mest intressanta, och där man kan ifrågasätta om vi inte då tar oss vatten över huvudet!?
Självklart vill vi inte att vår älskade ska gå o fantisera om och dras till andra, men fortf är det rimligt? Att styra någon annans tankar e ju lika omöjligt som att påverka vädret.. och jag vågar påstå att det inte finns en enda männsika som pga vår mänsklig natur kan leva upp till det..
Att vara ärlig i sin relation är en helt annan sak, tyvärr tror jag inte att dom flesta är mottagliga och beredda på den ärligheten som kanske är mest naturlig och kanske också är ganska lika mellan båda parter om det var ok att prata omcdet, men man håller det för sig själv, så även jag själv.. tror bara inte man alltid ska vara så snabb med att döma..
Enligt Svenska Wikipedia tolkas otrohe som föjlande:
Med otrohet menas sexuella handlingar som bryter mot religiösa eller andra krav på sexuell partnerexklusivitet i fasta förhållanden. Otrohet i ett äktenskap kallas traditionellt för äktenskapsbrott..
eh ok? så vilken religon har du? det där håller ju inte.. det handlar väl mer om varje enskild relation ärlighet o person.. det e kanske där man borde börja tänka nnorlunda vad e egentligen vad och vad är rimligt vad är bara inprentat nonsens som går emot llt en människa är.. för inte många verkar ju klara av att styra dessa drifter vad det nu än beror på och oavsett om det är rätt eller fel..
I sekulära icke-religiösa sammanhang betyder otrohet att man i hemlighet för sin partner, eller utan partnerns medgivande, har sex eller är tillsammans med någon annan. Begreppet inbegriper därför inte då man öppet har sex utanför förhållandet, till exempel vid partnerbyten, orgier, trekanter, och så vidare där det uttryckligen givits tillstånd för att ha sex med någon annan än den fasta partnern.
såhär gjorde vi m kvinnorna förr som begick äktenskapsbrott!! toppen..
ja ni! saker lockar oss o kommer alltid att göra.. vi har drifter som inte alltid är så lätta att kontrollera, även om man kan kväva dom..
Jag ska iaf hitta min livslånga kärlekspartner eftersom jag, tillhör undantaget och har allt en människa någonsin kan komma att behöva!;) hehe jo visst..
Att få älska någon är ju faktiskt det underbaraste som finns o det e läskigt är att det oftast inte varar för evigt..
den hemliga tunnelbanemaffian!?
Ena är föräldrar med barn mellan ca 1 -5 år som trots att tunnelbanan är proppfull prompt ska ha sin unge på ett eget sätte fast dom ändå typ står upp o kladdar ner rutan m slemmiga barnfingrar om dom kommit upp i den åldern.. varför tar man inte upp dessa ungar i knät!!?? väldigt märkligt..
Den andra intressanta kategorin är den som man kanske skulle införa helt nya tunnelbanasystemsändringar för, tror dom tycker det..
Självklart så resar man ju på sig när det kommer någon som är gammal o behöver sitta , är skadad el på andra sätt självklart har tillträde till sittplats, det e ju bara normal vett o ettikett..
Men det finns en mystisk grupp som verkar anse att alla sittplatser skulle tillträddas efter ålder.. gruppen som alltid borde stå är från 15 till 30, 15-25 är mest utsatt!!
sittpltsmonstrerna är oftast 45-60 taggare som står o kollar besvärat på ungdomar som sitter ner eller fäller kommentarer till varann och som själva är hur friska som helst.. Ändå är det någon sorts självklarhet i deras värld att dom e ju äldre så dom ska sitta?! va?
ska vi ha åldernummrerade vagnar!! el ska vi införa två separata vagnar i slutet m bara ståplatser där vi kan proppa in alla mellan 15-30? mkt intressant, kanske borde göra en förundersökning bland denna skara människor, högst obehaglig..
3 saker!
* Vakna och gå upp på morgonen
* komma i tid samt uppskatta tiden jag behöver för att ta mig till plats b från a.. det är något fem minutersfel som verkar förinstället i min hjärna! (faktiskt inte pga nonchalans)
* handla efter förnuftet när jag känner något annat
pollen!?
stackars liten flicka som visar hur jobbigt det är att sitta mitt i blomster ängen och va pollen!
Pollenallergi enligt proffs:
Pollenallergi både känns och syns.
Ögon rinner, kliar och blir röda och svullna. Näsan kliar och rinner och man får täta nysattacker. Många känner sig också väldigt trötta och får svårt att koncentrera sig. Pollenbesvär beror på att kroppens immunförsvar reagerar på ämnen som normalt är helt harmlösa. Sådana ämnen kallas allergen, varav pollen är ett. Som pollenallergiker bildar du antikroppar mot pollen. När sedan pollenet fångas upp av dessa antikroppar frigörs histamin - det ämne som starta den allergiska reaktionen.
Besvären brukar börja i skolåldern eller i tidig vuxen ålder, men blir lindrigare med åren. Pollenallergi är ofta ärftlig, men behöver inte vara det.
hmm, mina besvär började förra året, så jag får väl se mig själv som tidig vuxen:)
Några goda råd från proffsen:
· Klipp gräset när det är daggvått. ( jag har inget gräs och klippa.. landet men det klipper pappa och jag e sällan där) check!
· Undvik pälsdjur om du kan (de kan ha pollen i pälsen). ( omöjligt, sirre e the love of my life och han ska tvångsgosa jämt)
· Torka tvätten inomhus. ( eh, ja har inte så många andra alternativ)
· Försök vara inne så mycket som möjligt. ( kul!!)
· Stäng bilens luftintag och fönster. ( jag har ingen bil)
· Vädra på natten eller morgonen, när pollenhalterna är låga.( ok)
• Beställ gratis pollenvarning till din mobil, och planera aktiviteter därefter. ( haha ok, jag planera efter pollen halter, troligt!)
tipsen var tydligen mer riktade till familjer med villa! men tack ändå!
Men frukta inte, för till er över 15 år så kan nämligen sex hjälpa mot pollenallergi!! skriver Marie claire, toppen!(?)
så här fridfull och lycklig pollenallergiker kan man tydligen bli av lite sex!
så att man tom med vill stå ocj klappa på pollen kvistarna efteråt...
Sex kan hjälpa vid pollenallergi
Goda nyheter till dig som lider av pollenallergi och hösnuva? Ny forskning visar att sex kan hjälpa mot snuva och rinnande ögon, skriver magasinet Marie Claire.
Nu har forskare vid Tabriz Medical University i Iran hittat en länk mellan näsan och reproduktionsorganen. Forskarna hävdar att sex får våra blodkärl att dra ihop sig och öppnar samtidigt blockerade näsgångar och klarnar rinnande ögon, och då alltså lindra besvären.
Mer njutbar och billigare
Forskarna har ännu inte genomfört kliniska tester som bevisar teorin, men om experternas hypotes stämmer så får allergimedicinerna konkurrens.
Neurologen Sina Zarrintan bedyrar att hans metod kommer att vara mycket mer njutbar och mycket billigare. "Det kan göras vid behov och anpassas till hur svåra problem man har." En av Sina Zarrintans kollegor, Mohammed Amin Abolghassemi Fakhree, från samma universitet menar att det finns gränser för hur bra den här metoden kan hjälpa människor med allergibesvär, tillexempel de som inte har en sexpartner.
Nån som vill komma och ligga lite!?
några osköna morgongrejer!
2. Inte hitta matchande lock till matlådan..
3. Katt som jamar och stressar fast jag skyndar mig som fan!
4. byggjobbare på morgonen som bosatt sig vid östermalm och hammrar mot järn underlag så det dånar i hela huvudet..
folk som tränger sig, armbågar och andas genom munnen på t banan samt hostar utan att hålla för..
5. Att buss dörrarna stängs igen rakt framför ögonen på sig när man springer fort som fan och busschaffören vill
visa sin makt genom att hånle..
6. chefen ska påpeka extra mkt att man e 5 min sen, precis som att jag skulle kunna få det ogjort..
Vad hände med konsum!!
Ok hungrig och helt slut i kroppen efter all koreografi och allt skuttande..
Går in på konsum eftersom mitt kylskåp är tommare än tommast! kommer fram och ska betala efter att mödosam ha plockat ihop en väl sammansatt liten korg..
ehh ok personal exiterar tydligen inte längre!! hallå??
vad hände.. jag e trött o vill stå o drömma i kassan tills det e dags att betala!!!
nej, för nu ska man göra allting själv..
alltihop..
Det positiva med denna modernitet är
Att det går snabbt, när man väl har ställt om sig och hajjar grejen
Bra ljud i maskinen, som tv spel:)
Roligt o leka kassörska o få blippa på koder
Söt blond tjej som fick komma stup i kvarten när jag kom till grönsaker utan steckkod
Det negativa
Var tar alla människor vägen? kan man inte ens få gå till affären längre o få lite männsklig kontakt?!
Vad ska personalen göra nu? alla står sysslolösa vid utgången
Hög arbetslöshet, men installera ist maskiner överallt för gudsskull så behöver vi inga människor snart! bra..
Dom säger att det är för att det ska finnas mer folk i affären som kan hålla snyggt o hjälpa till, varför fick jag då leta i 15 min på soya?
Man får inte längre stå och drömma i kassan..
Största minuset är att när det äntligen är klart och jag ska få ta betalt av mig själv går inte köpet igenom.. fråga! var tog pengarna vägen? slutsats jag behöver mer pengar varje månad..! en pärla dök upp o lånade mig matpengar..
resulterade iaf i god middag, tillslut!
Din morsa jobbar inte här!
Ärligt hur svårt kan det vara o ställa in sin egen kaffe kopp i diskmaskinen!! är det svårt att se skillnad på diskho och maskinen, vs slask och papperskorg!? Detta verkar vara ett evigt dilemma och en olöslig gåta på dom flesta ställen...
....men jag tror att att stället jag jobbar på tillhör det värsta av alla.. skulle lätt hamna 10 i topp om det gjordes en undersökning, i hela sverige..
Självfallet handlar det om nonchalans, lathet, "någon annan gör det" syndromet... här är det jag!! jag går i strejk snart.. ska tejpa upp oilka skyltar runt om hela receptionen och i köket, som konstverk ungefär..
här följer ett urval!!! Få se om någon psykologi lyckas tränga in i dessa hjärnor, tveksamt!!
Tänker att kanske en lite omvänd klang fungerar,
mamma fenomenet för uttjatat..?
Kommer aldrig funka så den här kan jag skippa direkt!
Skulle bara fungera på mig och Mia, och vi ställer redan
in disken..
Kanske det enda som går in trots allt..?!
hmm nää inte den här heller..
Denna skulle uppskattas.. men är ju inte till min fördel alls!!
hehe nej inte en chans
tjaa vet i fan tror det e kört!!
Jag får nog helt enkelt inta namnet bitterfittan..
Vad är kärlek?!
Alla är ju bekanta med ordet kärlek och det man upplever vara känslan, eller, att vara kär..
Det snurrar ganska lätt till saker i huvudet, iallfall på mig och jag utgår från att jag inte är ensam?
Det som borde vara så enkelt, är oftast ganska rörigt och hur vet man vad som är vad??!!
Är man kär, förälskad, attraherad?
Älskar man någon eller är ordet älska ibland en sammansättning av
en hel rad andra saker som egentligen inte ens har med äkta kärlek att göra!
Det besudlas ofta med en hel rad andra känslor som svartsjuka, rätt el fel, miljö, tidpunkter etc..
Hur stor möjlighet har man egentligen att välja och kontrollera, när hjärtat sagt sitt.
Vilken typ av kärlek är det som får en att tappa hjärnan o göra dom mest knäppa saker..
Jag är rätt duktig på att ofta vara helt styrd av känslan och den andra hjärnhalvan som borde prata vett med mig verkar helt gå i ide eller stänger ner totalt?!
Den kommer tillbaka en stund när baksmällan tar vid, för att sedan åter lämna mig när det är dags igen och när jag som mest behöver den.. Inte fan skriker den att nej nej det här e inte bra, skärp dig! perfekt samarbete! Hoppet verkar verkligenvara det sista som lämnar.
Så varför kan man inte välja den man blir kär i? Den där killen som är så bra på alla sätt, snygg, snäll, trygg, rolig etc och som skulle ge dig all kärlek du behöver?
Vad är det som avgör?
Även när man redan i förväg vet att konsekvenserna blir mindre kul, när heartake med godis tårar o kärleksfilmer är ett faktum.. så ta mig fan ska man ändå dit! Kloka ord från kloka vänner och varningssignaler som tjuter o blinkar rött i bakhuvudet betyder ingenting..
Mr right på pappret, som skulle vara sååå bra för dig, varför är det så satans svårt att bli kär i honom?!
Vad är det för kickar man söker o som gör att man fylls av underbara känslor som gör att dom helt tar överhand.
Om man ständigt dras till dom, även om man vet att det inte är "rätt", är det nästan som ett drogmissbruk?
Vissa klarar ju uppenbarligen av att vara mer förnuftiga, vissa tänker inte alls.
Kärlek är enligt mig nästan omöjligt att beskriva i ord. Upplevelsen varierar från person till person och det är så många faktorer som spelar in. Alla ser på det på olika sätt och har sitt bagage o sina preferenser.
Även fast alla vet vad ordet kärlek "är" verkar det finnas oändliga resonemang kring det..
Det är också en himlans massa olika typer av kärlekar, med helt olika innebörd, och för varje ny kärlek ändras det.
Enligt proffsen finns det två typer av kategorier..
Eros- kallas den kärlek som bygger på sexuell attraktion (där komponenter som åtrå förbindelse o förtroende spelar in).
Detta mina damer o herrar är Den kärlek som iaf för mig ställer till mest trubbel o förvirring!!
Agape- kallas den kärlek där man "endast k'änner en djup uppskattning av någon varelse. typ föräldrar o vänner, no sex..
Enligt svenska akademins ordbok betyder kärlek "en "stark känsla" böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång, glädje och tillfredställelse av att befinna sig i denna persons näreht och göra honom eller henne tillags, innerlig tillgivenhet"
Eh ok!! jag köper detta, och den kärlek jag känner till min mamma stämmer i allra högsat grad in på detta, skulle offra min högra arm och allt jag är för henne utan att blinka..
Men hur ofta är det egentligen såhär när vi kommer till den där satans eros kärleken, om vi ska vara ärliga och ransaka oss själva lite..!?
Inte lika vanlig! tror jag..
Vad jag syftar på är alla de många olika motsridiga känslor och egenskaper vi alla bär på, mer el mindre.
Såna som inte alltid går att styra..
Svartsjuka, ägandebegär, oro, rädsla, bekräftelsebehov, ovilja att vara ensam och det faktum att vi egentligen är ganska egoistiska varelser, när det väl kommer till kritan..
Vi vill gärna älska o bli älskade, men hur lätt är det att älska gränslöst utan egen vinning o helt oegoistiskt?
Det är klart man gör fina saker och är generös med den man tycker om/"älskar", men då har man fortfarande själv något att vinna på det.
Den lyckan, bekräftelsen, uppskattningen och kärleken du ger till någon annan kommer ju tillbaka till dig själv och får dig att må bra!.
Hur ofta vi kan och vill vi egentligen, när man är dödskär, att föremålet för ens kärlek "verkligen bara ska vara lycklig" no matter what..? Även om det är med superheta kollegan på jobbet, och inte du.. om du inte får vara föremålet för hans/hennes kärlek..?
Kan eros kärlek vara livslång? kan den hålla el är den högst flyktig? för enligt ovan så övergår det väl snarare till den andra kärlekstypen om man lyckas hitta en vänskap efter att "kärleken" tagit slut, eller? då är det ju lite lättare att vara så där hjärtligt glad för den andras skull om man själv har gått vidare o hittat en ny eros.
Man kanske borde kalla eros kärleken för något annat om man ska gå efter svenska akademins ordbok, kan jag känna iaf..
Agapekärleken köper jag rakt av.. där är man inte utelämnad o sårbar på samma sätt och man styrs inte av lustar i lika stor grad..
Eros däremot, den jäkeln strular till det o har förvridit min hjärna både en och flera gånger.. jag är en riktig sucker för krångliga erosar, kontroll? not so much tror jag..
Hur många "mr bigs" kan man egentligen fylla sitt liv med.. vad är det som inte står rätt till i mitt huvud?
Papparelationen känns för uttjatad och hur mkt mitt förnuft än talar om för mig och hur intellegent jag än kan vara i både mina egna o andras kärleksrelationer, så är det något som är helt okontrollerbart känslomässigt..
En god vän till mig av manligt kön sa en gång att, att vara kär bara handlar om psykologiskt under eller överläge. När man väl ska hitta en kärlek som kan bstå så får man själv bestämma sig o träffa någon som är i ett psykoligisk underläge i förhållande till dig själv, allstå mer kär och skulle göra vad som helst för dig. Det du missar är den där galna passionen och kär känslan men man ist kan bygga en relation som håller, är trygg och bra, där man har lika värderingar kan kompromissa och är lyckliga ihop. Det blir inte allt detta strul i ditt huvud som eroskärlekn för med sig. Så länge du själv är den som är mest kär o jagar dom här förälskelserna kan du alltid bli lämnad och styrs av andra impulser än dom som gör dig harmonisk o genuint lycklig..
Jaha ja det känns ju kul, hur ska jag kunna leva utan dom!?
Jag är en sucker för den där magiska kemin som dyker upp med högst få, när jag stöter på den är jag fast oavsett konsekvenser och allt runtomkring. Det är just magiskt och slår allt, varför kan inte detta slå om och sen övergå till något lugnt o tryggt? är det omöjligt att hitta någon som både väcker allt detta men som också fungerar att leva o vara med till vardags.. Eller är det just det som gör det magiskt. att det någonstans är ouppnårligt?
Så vad är det som påverkar dessa val?
Vissa hävdar att det är vissa lukter som påverkar en, att man blir kär i en viss person pga att hennes el hans doft stämmer överens med en själv rent kemiskt.
Andra hävdar att vi blir kära i vissa personer för att dom påminner om vissa saker i vårat undermedvetna, det kan vara dofter, miner, röst, rörelsemönster, detaljer o minnen från vår barndom etc. När vi träffar någon som väcker dessa kärleksminnen till liv blir vi kära och attraherade. därför kan vi ju högst sannolikt fastna för någon som vi vet inte alls är rätt för oss och kanske inte ens "tycker om"
Rent fysiskt o sätter det ju igång en hel del kemiska processer i vår kropp när vi blir kära. Enligt folk som kan detta.
En rad hormoner avges (hjärnans kemiska kommunikationssubstans) Som tex Fenyletyklamin (Pea, vilket anses likna amfetamin och tillhör gruppen ectasy) samt dopmin och nuradrenelin. Dessa är de som lever omkring i förälskningsstadiet, alltså den inpulsiva kärleken. I efterhand är det serotonin och endorfin som tar över och står för känslan av trygghet i den passiva kärleken..
Allt detta orsakar ju en rad reaktioner i kroppen vid tillfällen av fysisk kontakt med personen i fråga el genom att bara tänka se honom /henne el befinna sig i detta rus..
Dom personer som ständigt jagar o drar sig till dessa förälskelser är dom mer beroenda av den här kickkänslan och amfetamin ruset det ger att känna på detta sätt? och sen har svårare att finna sig tillrätta o vara lugna o tillfredställda i en relation när det första förälskelse ruset lägger sig? Är det dom som också skulle ha lättare att hamna i missbruk?
Såklart är det inte bara så enkelt. Massa andra faktorer spelar ju såklart in. En härlig kombination är ju ofta att också att man inte vågar gå in i en relation av en eller ennan orsak, man blir ju fruktansvärt sårbar. Att då vara förälskad i någon på avstånd, som är "omöjlig"eller som inte är kär i en tillbaka gör ju att man är safe, man kan leva ut förälskelsen i fantasin och behöver inta ta ansvar för något. Likaså när man ständigt söker sig till förälskelser och så flippar man när det ska övergå till något mer allvarligt och lämnar det första amfetaminstadiet.. Det finns ju alltid 100 anledningar man kan skylla på inför sig själv och till andra, men hur är det egentligen?
Ja jag
Men olycklig kärlek gör mig iaf väldigt kreativ och får mig att skriva musik och lycklig kärlek gör mig oslagbar och glad, så bring it on vilken kärlek det än må vara!;)
