sorg..

Just nu går i stort sett alla mina tankar till en av mina bästa vänner som har förlorat sin pappa.. En förlust som inte går att förstå om man inte upplevt det själv.. Och säkert en sorg som ter sig väldigt olika för alla eftersom sorg är något man inte kan mäta eller jämföra.. all sorg är ens egen..
I o med detta har jag funderat mkt över det här ämnet, att bearbeta sorg är något jag tror dom flesta borde bli bättre på.. Något som drabbar oss alla och är en sån stor del av livet är något som skrämmer folk från vettet och vi är uppfostrade och förföljda av så mkt idiotiska uttryck som egentligen alla handlar om att inte släppa fram känslor eller acceptera sorgen för vad den är, istället ska vi fly den och stänga av, trots att det förekommer så ofta o mångt om mycket.

Även om det gör tungt så är det ju ett lika självklart känslouttryck som att skratta o känna lycka, något som kroppen och själen behöver för att berbeta sånt som gör ont..
Varför har folk så svårt att låta detta ske och bemöta dom som uppenbarligen är ledsna utan att reagera som att dom är pestsmittade el bränns om man kommer för nära..
Ända sen man var liten har man fått höra "gråt inte, var inte ledsen" eller "var stark, det går över".. ?! vad fan menar man med det egentligen..? klart att ingen som uttalar detta menar något illa, tvärtom, men varför är människor så rädda för andra människor som är ledsna och har sorg..

Istället för att bara vara vara där låta det finnas och gå över även om vissa saker alltid lämnar sina spår, anstränger vi oss ofta så mkt mer för att förneka och mota bort det, för att det blir mindre verkligt?..  och lika bra är vi väl själva på att skjuta ifrån oss dessa känslor istället för att låta känslan skölja över oss, genom att sysselsätta oss, med jobb och aktiveteter medans detta uppmuntras av våra närstående, som då slipper bära den sörjandes sorg på sina axlar? eller iaf får slå det ifrån sig och sopa det under mattan..
för det är ju bra, att inte känna, eller?
Att ta sig i kragen och bita ihop? dummaste jag har hört.. lika idiotiskt som att säga att man man inte kan vara både rik o lycklig.. hellre frisk och må bra än rik o olycklig.. varför i helsike skulle man behöva välja? blir man automatiskt olycklig för att man har mkt pengar, eller lycklig för att man är pank? söker sig sjukdomar till feta bankkonton?
..skiten ska ut så är det bara! o folk som ryggar tillbaka gör bara att det känns tusen gånger tyngre o bära på den o man vill inte belasta folk så det blir lättare att stänga inne o le utåt..

.. så Nästa gång någon behöver dig tänk en extra gång innan du omedvetet drar någon av dessa klychor el ännu väre undviker den som är ledsen för att det känns jobbigt och obekvämt av rädsla att göra "fel".. Livet går vidare, men med största sannolikhet lättare utan en stor ryggsäck att bära på.. Jag hoppas att våra yngre generationer kommer vara lite bättre på detta än exempelvis våra föräldrar som lärt sig att hantera känslor på ett helt annat vis.. det är en sak att gå ner sig, o en helt annan att kämpa o låta livet gå vidare genom att lata det som har hänt få kännas o göra ont..
peace and love!

Kommentarer
Postat av: Anonym

fina fina du..

2010-02-19 @ 20:33:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0