champagne vs. havregrynsgröt

 lite regninga spekulationer om relationer och otrohet dagen till ära;)!

Relationer, tvåsamhet, ensamhet, otrohet.. Massa massa ord!!!
Jo visst vill man hitta sitt livs kärlek och ja visst skulle man bli skit sårad om den man älskar o litar på skulle vara otrogen och bla bla bla allt det där vet vi ju redan allihop..?!
Men kanske är det dags för en lite mer uptodate och realistisk syn på det hela? är det dags att omvärdera dessa termer en aning? Kanske neutralisera och legalisera visa tankar o fakta kring detta för att bespara sig en del huvudvärk som man ändå inte kan påverka.. vad vet jag!?
Den livslånga romantiseringen av vår framtida drömpartner som hängt efter oss sen barnsben och i generationer, (även då man fick en make till sig bestämt av pappa).. hur trolig o realistisk är den, egentligen?

Vem kom på att man skulle leva o vara tillfredställd med en o samma människa ett helt liv?
Hur sannolikt är det, om man inte ska sätta väldigt stor press på både sig själv och sin partner att man ska kunna utvecklas o vara allt för en annan person genom livets olika skeden? vem satan kan leva upp till det?

Vi började med att leva i flock, efter det var familjerna så stora och fyllda m barn och man levde på ett så annorlunda sätt att det inte riktigt går att snacka relationer som nu..
Religon,tro, lagar och regler och så vi männskliga varelser på det, vad skulle vi må bäst av..

Kanske mer troligt med olika kärleksfaser genom livet och den männsikan som e rätt för oss, just nu..
Dom som finner varanndra för alltid o är lyckliga så, tillhör nog en minioritet.. i dom ädre generationerna tror jag inte riktigt den egna lyckan stod överst på listan, man höll ihop för att det skulle vara så.. man har hört många mång, många historier m gamla som gärna skulle vilja leva om sina liv..
idag när jag tänker efter  känner jag nog ingen el ytterst få som inte har skilt sig, separerat eller som bor ihop efter 100 år och går upp på morgonen o tänker damn va jag e tillfredställd m livet! Är vi påväg åt rätt håll då eller ute och cyklar?!



Och otrohet, vet verkligen ingen där, varken kille eller tjej som inte har det i sig, har varit det eller blivit utsatt för det..
Vi människor kanske inte är en trogen art och det kanske inte ligger i vår natur med fullbordad tvåsamhet, hur mkt vi än vill att det ska vara så? 
jag tror iaf att vårt psyke och våra drifter i en salig blandning är alldeles på tok för komplicerat och det är för simpelt att bara säga att otrohet alltid är fel,"han var otrogen då älskar han inte dig", enligt vem och vilken definition och sanning utgår man från då?! 
om man tar steget utanför det inlärda och den intjatade moralen vi lever efter..




Kunde vi se relationer och kärlek mer för vad det är här och nu, kanske det skulle funka lite bättre flera kärleksrelationer genom livet kanske är det ultimata:)?!

1a ungdomskärleken, den första intensiva , där vi är helt övertygade om att det här är personen  ska vi leva med resten av livet..
när folk säger att "ta det lungt nu du kommer hinna träffa så många och du e såå ung" så e man snabbt där o försvarar sig och sin magiska kärlek som ingen annan förstår.. det här e ju så speciellt, ingen fattar..



Sen så oops så vill man ha ut olika saker av livet, lämna det trygga där man fann varann.. resa, plugga, förverkliga sin dröm, utvecklas.. o så funkar inte riktigt det där som skulle hålla livet ut.. bummer..

Då är vi inne i den första hej o hå fasen, toket däremellan, kärlek eller inte.. men där händer det grejer:) allt medans man håller utkick efter den där riktigt stora stabila kärleken..
När man då är lite halvklar m livets spänningsmoment, man har lite koll på vad man håller på med i livet och så, är det dags, dags att bygga bo, och då träffar vi den ..

2a, bobyggarkärleken, wiieee! 
Den partnern  är nu objektet för den här riktiga kärleken i vårt liv (vad trodde man när man va 19 egentligen? det är nu det gäller!!) 
Man är dödskär,skaffar barn, lya, planerar för framtiden, allt sånt man vill uppnå. Man vill samma grejer, man tecknar försäkringar, gifter sig och har gemensamma vänner, detta är ju så rätt..
Sen lever man ihop x antal år och gör hela familjeprylen, tills man gud forbid, upptäcker att man växt ifrån, tappat varann på vägen, saknar spänning.. och inte alls längre känner igen sin partner som man var så vansinnigt kär i, etc etc.. var tog personen i fråga vägen?
 Det kanske e just här, just här man borde säga tack och hej.. Tack för att jag fick dela bobyggarbostadiet med dig men nu måste jag gå vidare..
Vissa väljer timmar i terapi och bråkar sönder varann och kanske hittar tillbaka, det vore ju trots allt bäst så (som att inte barnen tar skada av det ist för två lyckliga föräldrar, dom e ju ofta den uttalade orsken för att vi måste försöka, tacka mig jag vet). man har ju trots allt byggt så mkt ihop. 
Men det e ju faktiskt också ok att som männsika att utvecklas åt olika håll o vilja olika saker i livet, även om man har köpt ett hus och har lån ihop, eller? det är väl ok att man var rätt för varanndra då men inte nu?
Efter detta om man slutar som singel igen, vilka vägar man nu än slingara sig på.. är vi åter igen i, oh yes..


hej o hå stadiet, igen,.. För nu ska man ut o leva lite när barnåren är förbi!! 
göra allt det där som man känner att man har missat, saknar och behöver på ett el annat sätt..
hitta sig själv igen e väl en vanlig fras..  alltså, som första hej o hå perioden, fast nu med babage.. och så är man ju vuxen och klok och har lärt sig av sina misstag nu, eh eller?

När den här perioden är över så är det dax igen, (kan väl konstatera att det ofta inträffar tidigare för det manliga könet av nån anledning) 
3an, here i go again/bagagekärleken  träffar man sen när man är redo efter förlusten av bobyggaren en ny kärlek som kan tillfredställa en där man nu befinner sig i livet, som har liknande intressen, som man nu själv äntligen insett att man har..
Båda parter har säkert en tidigare familj bakom sig, och man börjar nu om på nytt med ev styvbarn som är stora, eller med fler barn om det nu är det man vill.  
Eller har man passerat det så kanske man lever mer i samma stil som med ungdomskärleken, den som var så fri o underbar..
man har ju nu liksom "gjort sitt" barnen är utflygna och man kan man börja leva igen!

Den där kärleken som är den 4e, är egentligen den som hänger med en hela livet.. Den man aldrig fick, den första, den förbjudna, den som sitter som en hinna i huvudet o aldrig riktigt vill suddas ut, men som vi vet att vi aldrig kommer vara med, men som följer med oss i alla relationer vi någonsin kommer att ha;)




Så den här satans otroheten då som kostar så mkt tårar och smärta men e lika vanlig som att äta lunch..
Vi har hört det förr, frågan e bara vad man egentligen ska göra med det, det är kanske något man får leva med och acceptera  eller iaf kansle tänka om lite i vårat sätt att se på det.. Att det bara har med kärlek el bristen av den göra är inte helt hållbart o ett dåligt ordval, tycker jag..

vad det är och var gränsen går är ju också väldigt delat, fysiskt eller psykiskt?
Om man lever i ett förhållande med någon man älskar och har det bra med men attraheras el tilltalas av andra, är man otrogen då?
Borde man isf lämna allt det man har o leva själv? Eller är inte det ett ganska männskligt fenomen..? Handlar det om att best sig?
Vi kan omöjligt vara skapta för att bara vara och hitta allt i en och samma person, återigen?
Eller handlar det där bara om vad man gör av det man känner, Om man fullbordar en handling och gör något fysiskt?
kan man vara kär i flera personer samtidigt, som alla tillför en helt olika saker ,alla betydlesefulla på sitt sätt?
Är det moralsikt fel eller bara så som det egentligen är, men vi styr det annorlunda och tampas med det på egen hand ist?
Är det mindre smärtsamt att någon bara är fysiskt otrogen, när det "inte betyder någonting"? den har väl alla hört, eller sagt själva någon gång....
Eller är det när det finns känslor med i bilden som det blir extra känslig och plågar oss allra mest..? "vad har hon som inte jag har.." 
Har vi ett inbyggt behov av äganderätt av en annan männsika, är det isf rimligt utefter hur vi fungerar?



Och var går gränsen då..
En person anser att den är överskriden  vid en kyss, vid beröring..
En annan tycker att gränsen går vid fullbordat samlag. En tredje, rätt vanlig, uppfattning är att det räcker med en tanke, att det helt beror vad man känner..
Det är egentligen den som är den mest intressanta, och där man kan ifrågasätta om vi inte då tar oss vatten över huvudet!?
Självklart vill vi inte att vår älskade ska gå o fantisera om och dras till andra, men fortf är det rimligt? Att styra någon annans tankar e ju lika omöjligt som att påverka vädret.. och jag vågar påstå att det inte finns en enda männsika som pga vår mänsklig natur  kan leva upp till det..
Att vara ärlig i sin relation är en helt annan sak, tyvärr tror jag inte att dom flesta är mottagliga och beredda på den ärligheten som kanske är mest naturlig och kanske också är ganska lika mellan båda parter om det var ok att prata omcdet, men man håller det för sig själv, så även jag själv..  tror bara inte man alltid ska vara så snabb med att döma..

Enligt Svenska Wikipedia tolkas otrohe som föjlande:

Med otrohet menas sexuella handlingar som bryter mot religiösa eller andra krav på sexuell partnerexklusivitet i fasta förhållanden. Otrohet i ett äktenskap kallas traditionellt för äktenskapsbrott..

eh ok? så vilken religon har du? det där håller ju inte.. det handlar väl mer om varje enskild relation ärlighet o person.. det e kanske där man borde börja tänka nnorlunda vad e egentligen vad och vad är rimligt vad är bara inprentat nonsens som går emot llt en människa är.. för inte många verkar ju klara av att styra dessa drifter vad det nu än beror på och oavsett om det är rätt eller fel..

I sekulära icke-religiösa sammanhang betyder otrohet att man i hemlighet för sin partner, eller utan partnerns medgivande, har sex eller är tillsammans med någon annan. Begreppet inbegriper därför inte då man öppet har sex utanför förhållandet, till exempel vid partnerbyten, orgier, trekanter, och så vidare där det uttryckligen givits tillstånd för att ha sex med någon annan än den fasta partnern.

såhär gjorde vi m kvinnorna förr som begick äktenskapsbrott!! toppen..

ja ni! saker lockar oss o kommer alltid att göra.. vi har drifter som inte alltid är så lätta att kontrollera, även om man kan kväva dom.. 
Jag ska iaf hitta min livslånga kärlekspartner eftersom jag, tillhör undantaget och har allt en människa någonsin kan komma att behöva!;) hehe jo visst..
Att få älska någon är ju faktiskt det underbaraste som finns o det e läskigt är att det oftast inte varar för evigt..