Tålamod..

Jag hatar att vänta, vänta på sånt som man verkligen vill ha. Om man vet att man ska få det är det ändå ok, då blir det mer en längtan och längtan kan inte göra en besviken på samma sätt.. en positiv dragkraft och ett mål el föremål att sträva efter.. 
Men sånt man mååste ha, det som finns där men inte går att ta på, där makten ligger hos någon annan el andra, det är olidligt..
Sånt som rör sig fram o tillbaka som man kämpar, jagar o strävar efter. 
Lyckan höjs i hela kroppen när det kommer närmare, men sen när det försvinner bortom synhåll blir det tomt.. 
Det försvinner aldrig helt, det är inte ett nej som man sen kan sörja.. det är något som bara måste finnas som måste komma.. ibland känns det omöjligt att fånga, och att få det är det enda som verkligen betyder något,
för utan är man ingenting.. känslan av att vara tillfredställd och känslAn av lycka.. Jag är inte tålmodig ändå har jag väntat så länge... Och jag fortsätter vänta kan inte göra annat.. För vad är alternativet, tomhet och olika substitut?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0